få ur mig detta. Ogillar egentligen att klaga på bloggen och vara negativ men ibland har man bara rena skitdagar.

Jag har inte sett mina vänner på jag vet inte hur länge, har inte dansat på en månad, har varit på fem doktorbesök på tre månader och saknar min vardag. Att få gå upp på morgonen, må bra, bestämma outfit och åka till skolan med ett leende på läpparna istället för att vakna av att jag knappt kan andas med igenklibbade ögonlock.

Jag saknar mina vänner. Jag saknar dansen. Jag saknar skolan, tro det eller ej. Jag saknar tiderna då jag inte blev yr i bollen så fort jag ställde mig upp. Då jag kunde stå upp i över 3 minuter utan att bli svimfärdig. Jag saknar viljan att le och skratta..

Efter fyra veckor hemma, jag lovar, man pallar inte mer. Jag pallar inte mer.